Show summary Hide summary
En svensk elitspelare har nyligen berättat öppet om ett långt förlopp av hemligt spelande som nästan kostade honom både hälsa och karriär. Hans berättelse kommer samtidigt som fotbollsorganisationer utökar stödinsatserna — och forskningen visar att problemet är större än många tror.
Vad hände: från småspel till kontrollförlust
Han kallar sig Fredrik i intervjun, men vill vara anonym. Under flera år byggde ett impulsivt spelande upp skulder, lögner och isolering. Lönen blev ofta en trigger; så fort pengarna kom in hamnade fokus på att lägga nya insatser istället för att vila och återhämta sig inför träning.
Skellefteå vände och gick ifrån till 3–0 i matchserien
Ihler mot Blåvitt: kämpar för sin pappas hälsa
Det började med småsummor via kompisars konton, sedan ett eget konto och snabbt ökade både frekvens och konsekvenser. Pauser på egna initiativ höll kanske i några veckor, men återfall följde. Till slut var situationen så allvarlig att vardaglig funktion — sömn, relationer och prestation på planen — påverkades.
Hur hjälpen kom i gång
Fredrik kontaktade organisationen Spelfriheten och inledde sedan en 16 månader lång behandling. I ett tidigt skede var han tveksam till att involvera sin klubb, men när några lagkamrater rapporterade sin oro fick ledningen kännedom — och fattade beslut om att finansiera behandlingen.
Det var en avgörande vändpunkt. Han beskriver mötet med klubbledningen som svårt men frigörande; erkännandet bröt isoleringen och möjliggjorde professionell vård.
Forskning och omfattning
En kartläggning beställd av Svensk Elitfotboll och genomförd av Karolinska Institutet pekar på att ungefär två till fyra spelare i varje elitlag kan ha problem kopplade till spel. Det betyder att spelproblem är överrepresenterade i elitfotbollen och en fråga som kräver strukturella lösningar.
Under de tre år som samarbetet med Spelfriheten löpt har stödlinjen hanterat 87 ärenden där spelare eller oroliga lagkamrater sökt hjälp. Endast ett fåtal har genomgått screening och formell behandling — en indikator på både mörkertal och svårigheten att komma till behandling.
Vad som fungerar — och vad som saknas
Fallet med Fredrik visar att klubbstöd kan rädda karriärer. I hans fall betalade föreningen cirka 100 000 kronor för att finansiera behandlingen, trots att spelaren hade kort tid kvar på kontraktet. Men samarbetet är inte oproblematiskt: finansiering har ofta varit beroende av kortsiktiga sponsoravtal och många klubbar tvekar att ta på sig ett arbetsgivaransvar om de inte vet vem det gäller.
Allan Erdman på Spelfriheten säger att organisationen ser ett stort mörkertal: många spelare vill inte bli identifierade av sin arbetsgivare eftersom rädslan för konsekvenser kan vara större än viljan att få hjälp.
Enkla steg lagkamrater och ledare kan ta
- Prata om oro tillsammans — flera röster minskar tröskeln att rapportera.
- Undvik att organisera spelaktiviteter inom lagmiljön; skapa alternativa gruppaktiviteter.
- Sätt tydlig information om hjälp på platser där spelaren kan vara anonym, till exempel toaletter i omklädningsrummet.
- Erbjud ekonomiskt stöd för behandling via klubb eller kollektiv pott som klubbarna gemensamt finansierar.
Vad Spelfriheten föreslår
Organisationen vill se mer långsiktiga finansieringslösningar och bättre implementerade policys i klubbarna — inte minst för att minska triggers i vardagen. Förslaget är att klubbar inom Svensk Elitfotboll tillsammans bygger en pott som kan finansiera behandling för spelberoende, och att förbund som SvFF kopplas in för att ge ytterligare stöd.
En konkret policy som Spelfriheten förespråkar är att inte acceptera spel initierat av ledare eller som lagaktivitet, samt att begränsa samtal om spel i omklädningsrummet.
Fredriks råd till andra spelare
Efter behandling beskriver Fredrik hur han sakta återvinner kontrollen över sitt liv och sin idrottskarriär. Han uppmanar andra drabbade att våga söka hjälp och säger att det är vanligare än många tror att bli hjälpt — men att steget att be om hjälp ofta är det svåraste.
Han framhåller också spelreklamens problematiska roll: exponeringen i matchmiljön kan trigga en spelberoende och gör det svårare för den som försöker sluta.
Var du kan få hjälp
- Spelfrihetens Helpline: 08-37 43 00 — stöd av personer som själva är spelfria.
- Stödlinjen för oroliga: 020-81 91 00.
- Stäng av dig själv via spelpaus.se.
- Kontakta även Spelberoendets riksförbund eller lokala stödgrupper för anhöriga.
Fredriks berättelse illustrerar både hur förödande spelberoende kan bli för en individ och hur betydelsefullt ett snabbt och samordnat stöd kan vara. När fler aktörer — klubbar, ligor och förbund — tar ansvar ökar chanserna att spelproblem upptäcks och att spelare får behandling i tid.
Not: Spelarens namn har ändrats för att skydda anonymiteten.
